US Open 2011 – Austin, Texas

Hej och Goddag! Det är sist men inte minst Jasmine som skriver detta blogginlägg  ikväll! Idag har det varit en otroligt underbart bra dag!

Väckarklockan var ställd på 06.30 men som vanligt blev det snoozande för mig och min rumskompis Amanda till 06.55 då vi rusade ut från rummet och gjorde oss redo för ett ”stenhårt” styrkepass. Jag och Amanda har insett att vi är exemplariska rumskompisar då vi båda två inte bär på någon städnings-gen och tycker absolut att vi hittar grejerna bättre i kaos..

styrkepasset 07.00 behövdes för våra arma kroppar då vi efter denna resas matintag snart sjunger ”vem kan stoppa oss när vi bara rullar fram”.,.Eftersom att jag själv bokstavligen aaaaaaaaaaldrig äter kakor eller tycker om kakor och vill absolut inte testa alla nya kaksorter som finns i detta otroliga land ( det finns mer än ni kan förstå och lite till) så känner jag mig inte drabbad…

Efter att ha krälat som flodhästar och svettats i det blöta gräset så var det dax för vår sista dag på Disney world. Avgång med vår kära chafför 08.15 och vi var sedan på fot för nya äventyr med ett väder som kan göra den mest deprimerande människan lycklig! Helt enkelt strålande strålande sol!

Första stoppet blev Animal Kingdom där Elin även kallad ”fågelskådaren” äntligen fick se sina fåglar som hon bokstavligen tjatat om att få se HELA resan ..Djur som apor, noshörningar, elefant och getter beskådade vi och som lunch stannade vi upp på rainforest café där vi njöt av en utmärkt lunch i djungeln.

Efter djungeläventyr så åkte vi till nästa park , den sista kallad epcot. Första karusellen blev fast-track som var en ”bumpy ride” och uppskattades av alla och var en bra inledning. Nästa karusell var ”mission space” som var en karusell där man fick sätta sig i en trång rymdhytt där man fick uppleva g-kraft och en enormt härlig upplevelse in the space! Att hinna kolla på allt i disney world är i princip omöjligt, trots att vi sprungit runt som galna 7- åringar för att hinna med så mycket som möjligt.

Efter en sista dag i karusellernas värld så var vi alla trötta och nöjda över dagen som varit och vi började vår resa hem. Eftersom detta har varit näst sista dagen här i usa så har tvätthögen mer eller mindre fått ett bergsliknande utseende (mamma och pappa, var beredda på en tvätt-chock ni aldrig skådat. p.s mina tkd- skydd har aldrig luktat så gott efter att ha legat i en påse och grott ett x-antal dagar) och jag och Niklas insåg att samma sockar inte fungerar i längden om vi vill ha våra medresenärer levande…Så Nike store fick ett kärt besök och börsarna börjar nu eka för många av oss, dock kan ni bereda er på träningskläder av allra högsta kvalité att spana in framöver på klubben!

Sammanfattningsvis så är vi nog alla överens att vi har vi åkt karuseller som nog stadsfesten iår kommer att ha svårt att slå, stått i kö tills benen blivit till spaghetti och rastlösheten har varit ett faktum. Även försökt att sola våra mer eller mindre spökliknande ansikten av solens varma strålar vilket har varit helt underbart! Vi eller åtminstone jag tycker att disney world och universal studios har levererat och har varit värt pengarna!

Nu är det sista kvällen här och jag ska nu ut och njuta vid poolen och andas in den sista lukten av sommar för att sedan sova sista natten på hotell. Att ha en ny bäddad säng varje dag är guds gåva till mänskligheten och att slippa knöliga lakan är även där uppskattat!

Jag tackar för mig och skickar usa-iska pussar! Godnight

(Ps. bilder till inlägget kommer under dagen)

”Dreams come true”

Lördag den 26/2 -11                                                                      Robin Persson bloggar.

Dagen började med att stiga upp till en löprunda på 40 minuter. Det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag inte sprungit på ett tag nu. Det var oerhört skönt faktiskt. Väntade mig att inte ha någon ork efter 10 min men det gick suveränt. Alla sprang bra och peppade.
Mycket skön luft, vilja av stål och bra löparkamrater kan ha vart en stor hjälp.
Sedan efter en snabb dusch så gick taxin 08.15 mot Disneyland!! Alla attraktioner är ju mer riktade till barn men det fanns väldigt många som ändå var rätt roliga. Speciellt ”House Of Horror/Hollywood Tower” blev jag glatt överraskad av.

Väntade mig en mycket seg och fånig ”spökstig” som man kan hitta på vanliga nöjesparker men ack vad jag hade fel.
Från att va ganska skeptisk och ha låga förväntningar så ändrade det sig på 1 sekund.

Det var helt absurt att gå inne på Disneyland. Alla sagovärldar man sett på film gick man helt plötsligt omkring i. Att se det stora kända Disney slottet var rätt fränt. Är man i Orlando så är det ett måste att fara och uppleva Disneyland.

Efter massor av åkturer, 4D filmer, kisspauser och uppträdanden så ville Perra och Samme ta en romantisk och spännande åktur i Nalle Puhs värld som dom sent kommer glömma!

Sprudlade av glädje gjorde dom när dom kom ut ^^

Efter en mycket rolig dag på Disneyland som avslutades med trötta fötter, stora leenden och fyrverkerier så var det skönt att komma tillbaka till hotellet faktiskt.
Imorgon blir det Disneylands andra 2 parker och jag är ganska säker på att det blir minst en lika bra dag! Men nu måste jag sova så jag ska försöka avsluta det här.

Sist men inte minst så vill jag tacka Niklas Andersson och alla andra resekamrater för en mycket rolig resa med mycket träningsvärk och nya intryck.
Vill också tacka för att jag fått hänga med trotts mitt lilla break från Taekwondon.
Har vart en riktigt bra resa. Bra träningar, nya människor, nya ställen/miljöer, god mat, roliga upplevelser och ett riktigt grymt gäng människor som man haft turen att lära känna.

Skulle helt klart kunna stanna i Florida i iaf en vecka till i denna underbara värme.
Men snart knackar verkligheten på dörren.
Så det får bli en annan gång.

That’s a wrap people!

See you on the other side!
Robin, Peace out!!

Hej på er där hemma i kalla Sverige. Idag är det ”Fredde” som skriver ett inlägg. Jag kan ju börja med att säga att Amanda är nog en av de bästa människorna jag vet. Hon är både intelligent och underbar och det finns ingen som är lika bra som henne. Hon är helt enkelt apbra(och för er som inte är lika intelligenta så är det alltså jag -Amanda- som skriver ett inlägg för Freddes räkning ).

Kan ju börja men att gå igenom gårdagen lite tvärt. Tillsammans med peak performance klubben så körde vi ett lite lättare träningspass på förmiddagen då det var uppvärmning och några övningar på spade. Efter det så blev det en fotbollsmatch mellan Sverige och USA. Naturligtvis så visade vi tydligt att vi har nordiskt vikingablod i ådrorna och fullkomligt körde över USA:s lag. 10-2 blev slutresultatet varav det ena av deras mål var ett självmål. Nöjda och belåtna stressade vi iväg tillbaka till hotellet. Efter någon felkörning hit och dit så hamnade vi utanför hotellet då vi hade en sisådär 10minuter på oss att duscha (båda två), packa och checka ut. Snacka om stressigt läge! Men tillslut stod vi samlade vid bilen och körde den korta sträckan till flygplatsen. Efter en mellanlandning i Denver och ett flygplan som blev lite försenat så landade vi äntligen i Orlando sent under natten. Vi var väl framme vid hotellet vid ca 2-tiden då det var incheckning och rumsindelning som gällde.

Imorse så var det upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt under dagen. Vi åkte direkt mot Island of Adventures och Universal Studios.  Vi började med Island of Adventures där vi köpte biljett till båda parkerna + ett ”fast pass”. Kan ju medge att jag älskar fast pass. Man kommer till en karusell och ser att det är en väntetid på 60 minuter och tänker ”haha, stackars människor” och så bara glider man förbi i fast pass kön och står i kö i 10 minuter istället. APVÄRT! (Ap är ett uttryck som har kommit att känneteckna den här resan och är uppfunnet av ingen mindre än Elin Johansson). Jag, Elin och Nicke hade ju redan varit i den här parken när vi var på US open i Orlando för fyra år sen. Men de har byggt en ny Harry Potter-avdelning som var riktigt, riktigt grym! Nånting som jag alltid blir imponerad av är alla olika miljöer som dom lyckas bygga upp. Och det hade dom VERKLIGEN gjort grymt bra den här gången också!

Till den nya Harry Potter attraktionen så gällde inte fast pass så vi var faktiskt tvungna att vänta i kö i 60 minuter. Men det var lite tekniska struligheter så kön stannade av ibland och vi fick nog stå längre än en timma. Men det finns ju mycket att titta på längst vägen och det är ju tur det. Tillslut var vi framme vid vagnarna och förväntningarna var på topp. Enda minuset när vi åkte var att det tekniska fortsatte att strula lite så det blev två korta stopp mitt under åkturen. Men förutom det så var det awesome!!! Måste faktiskt erkänna att jag blev tvungen att blunda ibland när det blev lite för spännande. I Harry Potters värld så åkte även en berg- och dalbana med drakar innan vi gick vidare till Jurassic Park avdelningen. Där åkte vi en vattenkarusell som svalkade lite lagom sådär. Alla blev dyngblöta utom Fredde trots att han satt i mitten.

Efter den blöta upplevelsen så kom den äntligen. Karusellen som jag och Elin hade längtat efter hela tiden. Det var nämligen dags för SPIDERMAN! Den är så bra så det finns bara inte. Kommer ni till Island of Adventures och inte åker den så kommer jag aldrig att förlåta er. Efter Spiderman så var det dags för hulken. Även det är en riktigt grym berg- och dalbana. Känner att jag använder jättemånga ord i stil med ”grymt, bäst, underbart” osvosv men jag vet inte hur jag ska kunna förklara det annars. För parkerna är verkligen extrema och även extremt bra gjorda. Men som sagt, hulken = grym den med. Vi slutade med ännu en

Tre hårda och laddade grabbar med 3D glasögon för Spiderman!

vattenattraktion. Vi blev om möjligt ännu blötare den här gången. Det vill säga alla utom Fredde som ännu en gång var lika torr som om han hade stått kvar på land.

Sedan begav vi oss till Universal Studios. Började med att åka någon stimulationstur som var okej. Sen var det några som skulle åka en röd berg- och dalbana. Jag har aldrig någonsin fegat ut tidigare men nu var det första gången i livet som jag inte vågade åka. Jag, Jennifer och Robin G bestämde oss för att göra något annat i stället. Nu i efterhand ångrar jag mig som tusan för den hade tydligen varit riktigt grym den med! Medans klubbkompisarna stod i kön som var 40 minuter (här var karusell nummer 2 av 2 där fast pass inte gällde) så gick vi andra och tittade på området lite. Vi passade på att åka mumien som var apbra den med. Sen gick vi och mötte upp de andra igen. Och åkte mumien en gång till tillsammans med dem. Vi gick vidare och åkte typ en båt där ”hajen” var med. Sedan var det men in black där man skulle skjuta monster med laserpistoler från en vagn. Jag var helt okej och tillhörde väl i alla fall top 5 i laget rent poängmässigt. Sen var the dags för The Simpson ride. Det var lite tråkigt att den var likadan som den som finns i Universal i Los Angeles men den är ju fortfarande riktigt bra den med. Klockan hade vid det här laget blivit kvart i 7 på kvällen så vi avrundade med lite starbucks före vi åkte taxi tillbaka på hotellet.

När vi kom tillbaka hit så passade vi på att gå över till Waffle House för att äta lite. Efter en supergod jordgubbsvåffla (för min del alltså) så smet vi tillbaka till hotellet. Eftersom poolen är megavarm så bestämde vi oss för att ta oss ett litet dopp på kvällskvisten. Så vi var några stycken som simmade runt och plaskade på. Imorgon har vi planerat en morgonlöpning och sedan ska vi iväg och besöka två utav Disneys parker. Vilka två det blir har jag inte en aning om än så ni får helt enkelt läsa morgondagens blogginlägg för att ta reda på det!

Ha det så kul hemma i Sverige så ses vi om bara några dagar!
Puss och Kram från ”Fredde”

Onsdag 23/2

Perra bloggar.

Efter frukost kl  8.15 på Wendys bar det av till Peak Fitness för träning med vår värdklubb igen. In i vår Fordbuss med bensin-V8 och automatlåda och iväg genom Dallas. Idag var det spade och mits som gällde, och det var full fart i träningslokalen förstås. Alla körde med härlig attityd och man var stolt att tillhöra gänget från det fjällhöga nord.

Efter passet hade Master Lee en överraskning åt oss, han guidade oss tvärs genom Dallas igen ca en timmes resa till en Texas Barbeque, Rudys. Ett ställe med verklig cowboykänsla. Där blev vi alla bjudna på en grym lunch bestående av grillad biff, kalkon,revbenspjäll och diverse tillbehör. Alla åkte proppmätta därifrån!

Våra ”ordinarie” chaffissar Nicke och Fredde behövde vila så jag fick förmånen att köra tillbaka genom Dallas på diverse 5-filiga motorvägar med broar och viadukter i flera plan. En speciell upplevelse, och ganska kul faktiskt! Tur att Master Lee körde före, han hade nämligen fler överraskningar på lager åt oss.

Den här gången gick färden till ett Korean Spa & Sauna. Vi fick tillbringa ett par timmar i en väldans soft och harmonisk miljö med flera olika bastutyper, allt från lite lagom varmt till riktigt ordentlig Tornedalsbastuvärme, dock i Koreansk stil. Där fanns också en behaglig poolavdelning med både varma och svalare pooler och massor med duschar. Sedan satt vi och tog en färskmixad Strawberryjuice och kollade när Robin Granström läxade upp Samme Westermark i schack.

Efter en tur tillbaks till hotellet var det träningsdags med våra amerikanska vänner igen. Pga. diverse skador från US-Open så körde jag istället gymträning för att sedan kolla in de  andras sparringpass!  

Jag kan säga att jag kände stolthet över mina teamkompisar!! Sparringen höll mycket hög nivå, och alla körde stenhårt och gav allt fast det smällde rejält hela tiden. En hårdhet som var helt underbar att se, både hos amerikanerna  och vårt team, här var det ingen som klev av och kände efter när det gjorde ont och mjölksyran flödade.  

Efter lite fotografering och raggarduschning efter passet gjorde vi ett snabbstopp på Whataburger, vårt hittills enda besök på en skräpmatrestaurang, innan vi strax före midnatt något slitna kunde återse hotellrummen för välbehövlig sömn inför morgondagens träning och resa tillbaka till Orlando!

Hej hopp! Då var det Elinpelins tur att blogga

Dagen inleddes med ca en timmes bilfärd med våran räserbil, till stället vi skulle träna på. När vi kom fram möttes vi av ett gäng trevliga taekwondonissar/nessor. Helt plötsligt känner jag en bubblande känsla i hela kroppen, som om det började koka eller nått liknande. Det var en nämligen en tjej där som jag tyckte att jag kände igen men kunde inte riktigt komma på vart jag sett henne. Efter ett tag viskar Jenkan ”är inte det där hon du mötte på tävlingen?”. Då förstod jag vart den bubblande, kokande känslan kom ifrån. Haha lite revanschsugen blev jag nog allt Som tur var så verkade hon supersnäll så jag slapp koka så länge

Vi fick veta att första träningen skulle bli ett Fitnesspass. Vad nu det skulle innebära visste ingen av oss. Vi körde styrkeövningar för hela kroppen, några snabbhets- och explosivitetsövningar (jag säger nog hellre konditionsövningar, hehe) och avslutade med olika sparkar i luften. Jag kan nog prata för dom flesta då jag säger att det brändes LITE i kroppen. Det var kul även fast man inte kände sig som Biffen number 1. Efteråt var vi nöjda och belåtna och efter lite vatten & stretching åkte vi iväg till ett outlet där det shoppades hejvilt.

Efter shoppingen hann vi med en rallypowernap på hotellet innan träning nummer 2, vilket kändes välbehövligt. Det var då dags för ett Taekwondopass. Vi värmde upp och stretchade i vanlig ordning, sen satte vi på oss skydden och satte igång med lite lätt sparring. Som vanligt var det kul, kuligare, kuligast! I slutet av träningen körde vi en massa taktik på väst. Ett väldarns roligt pass och svettigt värre. Efter träningen var det dags för en sen middag på en vietnamesisk restaurang. En kille i deras klubb fyllde år så dom bjöd på tårta till efterrätt

Alla är så snälla & trevliga och stämningen på träningarna är på topp! Deras tränare verkar jätteduktig, har bra övningar och har många kloka saker att säga. Imorgon kör vi två träningar också.

Hoppas ni har det bäst där hemma! <3 Kram & kärlek från Elinpelin.

Ps. Pussar till mamma, pappa, Amanda, Wilma, Robin, Maria & Lilly!! <3 Saknar er!

Då internet inte är elitmässigt på Red Roof Inn blev det inget inlägg igår. Hoppas ni höll till godo , här kommer inlägget från den 22:a!

Amerika! Ett land fyllt av lika mycket möjligheter som uteliggare. Luften är varm och fuktig, till skillnad från Skellefteå där den är kall och torr. Den exotiska värmen är inbjudande för mig som älskar sommaren. Hittils är lite mer än halva resan redan furbrukad, men redan nu har detta varit mitt livs äventyr.

Sist ut från klubben att tävla i US Open var Perra. Ingen kan sticka under stolen med att mannen faktiskt inte är ung längre, därför tävlar han i ”Old boys-klassen”, 41-50 år. Skämt åsido, Hedlund är en man i sina absolut bästa år, något som tyvärr inte märks på hjässan!

Jag och Robin Persson hade som uppdrag att före alla andra befinna sig på hallen och kolla upp när Perras match skulle börja. Vi misslyckas radikalt och tar fel på tiden. Enligt Nicke så hamnar Robins telefonsamtal inte på Top 10 wake up-calls, då vi berättar att Perra ska vara på plats om ett fåtal minuter. Efter många om och men lyckas vi trots allt ta reda på att matchen börjar kring lunchtid som beräknat, och vi kan i lugn och ro checka ut från hotellet och för sista gången bege oss till Austin Convention Center.

Per-Erik ser laddat ut. Lugn, men laddad. Något som han visar på mattan och vinner första matchen, där han bla dunkade in en klockren dollyochagi. Även i finalen leder han när det återstår ett fåtal sekunder, men desvärre lyckas motståndaren sätta en snöplig huvudträff. Ett silver till Perra, som tillsammans med Robin Granström tar hem medaljer åt Soo Shim.
Efter att silvermedaljören fotograferats börjar avfärden till Dallas, där vi kommer spendera kommande tre dagar tillsammans med Team East och en lokal Taekwondoförening.

Vi har hunnit vara på IMAX Cinema och beskådat filmen ”Tron” i ( ytterst tveksam) 3D. Jag avråder alla som överväger att se filmen att genast sluta fundera, ta chansen medan ni fortfarande har den och låt bli!

Något som glädjer mig, förutom medaljer och att hård träning väntar är att det är hysteriska minusgrader i Skellefteå. Håll ut en vecka till så kan vi tillsammans möta våren på klubben!

Over and out från Samme, vi ses!

Hejsan Sverige! Amerikanskan här, Sofie alltså, tänkte att jag skulle ta tillfället till akt och blogga lite. Måste börja med att säga att jag är så sjukt glad att jag är här! Har inte träffat gänget på över 6 månader och att få träffa dom har varit otroligt roligt. Har saknat tävlingskänslan och framför allt lagandan, kan ju säga att jag blir lite laddad.

Men jag kanske skulle skriva lite om dagen också, det är ju som det som är meningen. Idag körde Fredde och Jenkan. Fredde var först ut mot en amerikanare från klubben som gänget senare ska träna med i Dallas. Han körde riktigt bra, visade bra spirit och tänkte rätt, men tyvärr så räckte det inte riktigt hela vägen och matchen slutade 9-1 till amerikanaren.

Sen var det då Jen’s tur, i hennes första match så mötte hon en amerikanska som var otroligt passiv och aldrig attackerade, vilket gjorde det lite svårt för Jenkan att ta poäng eftersom hon gärna tar poäng på kontring.  Men Jennifer körde ändå på och lyckades vinna på golden point. Andra matchen var mot en mycket duktig och rutinerad kroatiska, men Jen kämpade och det var länge jämt, men tyvärr slutade matchen 3-1 till kroatiskan.

Efter tävlingen var det power nap time, iaf för mej, vi for tillbaka till hotellet och bara tog det lugnt i några timmar innan det var dags för nya äventyr. Vi bestämde oss för att fara till starbucks lite snabbt innan vi hittar på nått nytt, men vi insåg snabbt att hitta en parkering i Austin kan vara riktigt krångligt. Men efter en timmes letande, en ganster fylld parkering och minst 10 avstängda vägar senare så hittade vi äntligen en plats och kunde gå och ta oss en kaffe. Till middag serverades en helt otrolig kina buffe, och då menar jag heeelt otroligt. Det var ett bra slut på dagen måste jag säga.

Vill avsluta med att säga tack till alla i sooshim, alla föräldrar som hjälper till och alla andra so på något sätt är involverad i sooshim. För utan alla er så skulle vi inte ha en sån bra klubb och jag är så glad att jag fick komma hit och hälsa på! Det betyder verkligen mycket! Ha det bäst också ses vi i juni!

Tjenare! Idag fick ni mig (Amanda alltså) som eran bloggare så ni kan hålla koll på oss här borta! Måste ju börja med att säga att jag faktiskt inte är det minsta avundsjuk på vädret som ni har där hemma och att vi har det väldigt skönt här. Soligt och trevligt Och ifall det är någon som har missat det så har vi ju fått riktigt finfrämmande här nere i Austin av ingen mindre än Sofie Gustafsson! Med tanke på att ingen av oss har ju fått träffa henne sen i augusti då hon stack iväg till Wyoming för att läsa sista året på high school så har det verkligen varit sperkul att få träffa henne igen. Och med det sagt så tänkte jag ge en genomgång av dagen

Efter en ganska tidig samling så hoppade vi in i minibussen och begav oss mot Austin Convention Center där tävlingen hålls. Väl på plats fick vi veta att Robin hade matchnummer 25. MEN här så snurrar matchnumren runt på alla 10 mattor. Så man kan säga att på ett ungefär så har nummer 1-10 matchnummer 1, nummer 11-20 har matchnummer två osv. I första matchen så fick Robin möta USA. Han inledde med en jättestabil och fin första rond, sänkte sig och slarvade i andra ronden och avslutade sista ronden helt okej. Men det slutade ändå med en vinst med slutresultaten 7-0.

I andra matchen fick Robin köra mot en kille från Australien. Han hade inte riktigt samma fokus och körde inte alls lika bra som han kan köra egentligen. Men då är det ju en himla tur att den där killen har en rätt hög lägstanivå för det slutade med vinst med 5-3. I tredje matchen fick vi en trevlig överraskning. Robin skulle nämligen möta en kille från Champyon (och ja, dom stavar det med y, jag har inte stavat fel! ). Champyon var ju faktiskt klubben som vi tränade tillsammans med i Chigago under US open 2008. Återigen så visade inte Robin sin bästa sida men trots en jämn match så gick han segrande med siffrorna 5-4.

Efter dessa tre vunna matcher så var Robin i semifinal och hade därmed säkrat sig ett brons. I match nummer 4 var det Canada som stod för motståndet. Och nu fick vi äntligen se Robin köra så bra som han kan, och tro mig när jag säger att det var en fröjd för ögat. En riktigt, riktigt, riktigt bra match!!! Hårda träffar och verkligen inte många misstag. Tyvärr så blev det en förlust eftersom andra killen var också riktigt duktig (han vann finalen mot Mexico också). Men fortfarande riktigt skönt att få avsluta med den bästa matchen.

Sen slutade vi tävlingsdagen med uppvärmning och stretching för mig, Elin och Jasmine och ett lätt träningspass för Perra. Efter det så hoppade vi in i minibussen igen och åkte iväg till en asiatisk restaurang för lite middag. Sen tvärsprang vi in på en stormarknad och handlade lite vatten och powerade och såna saker

Under dagen så var även Jennifer och Fredde iväg och vägde in. Blir spännande att se båda dom två köra imorgon. Det känns som att det kan hända en hel del där. Imorgon så ska jag, Elin och Jasmine också få väga in. Skicka gärna några lycka till sms till Jenkan och Fredzor imorgon så att dom blir laddade!!

Ha det så bra där hemma i Sverige så ses vi snabbare än ni anar
Hihi puss och kram!
/Amanda

Imorgon fredag tävlar Robin och Hampus båda juniorer i minus 59 kg. Båda klarade invägningen under förmiddagen. Under tiden dom vägde in var det ett träningspass TKD för oss andra. Det är mulet men ändå rätt varmt och kvavt här i Texas så det gäller att få i sig mycket vätska. // Stefan